Inledning
Följande delar av predikan ingår i ett julkrubbespel. En kort beskrivning av vad som hände före predikan ges i förklarande syfte.
Skulle vi släppa in Jesus?
Maria och Josef knackade på värdshuset och värdshusvärden erbjöd dem en plats att sova i stallet eftersom allt annat var fullt.
"Det är fullt på vandrarhemmet, men det finns fortfarande plats i stallet", säger vandrarhemmets föreståndare.
Det är så man vanligtvis föreställer sig situationen vid den tidpunkten. I bibeltexten står det bara (Lukas 2, 6.7; Nya testamentet):
Kanske var det en vandrarhemsmamma och inte en vandrarhemspappa. Men paret blev uppenbarligen accepterade på boendet, trots att det egentligen inte fanns något rum kvar.
Vi kan göra en liten gissning om varför de inkluderades.
Det kan ha varit medkänsla, eftersom Maria var synligt höggravid.
Kanske var det också ett slags judisk solidaritet. På grund av den romerska räknelagen var alla möjliga människor i Judeen tvungna att göra ganska meningslösa resor och det var förmodligen en enorm röra. Och landsmän hjälpte varandra.
Eller så var föreståndaren för vandrarhemmet helt enkelt initiativrik. Det fanns uppenbarligen en marknad för boende i staden vid den tiden. Kanske förvandlade värdshusvärden varje litet rum i sitt fallfärdiga ruckel till pengar. Så varför inte stallet också?
Vad skulle vi ha gjort om vi hade varit föreståndare för vandrarhemmet?
Vilket motiv skulle ha varit vårt?
Eller så skulle vi ha avvisat dem med orden: "Det är fullt, det är inte möjligt eftersom det strider mot reglerna."
Om man i förväg hade vetat att barnet var Guds son, då skulle alla förmodligen till och med ha ställt sitt eget rum till förfogande.
Värdshusvärden kan till och med ha flyttat in i stallet själv och gett Maria och Josef ett eget rum.
Om han bara hade vetat!
Denna fråga tas senare upp igen av Jesus, när han var vuxen, i en predikan där han talar om de rättfärdiga och de orättfärdiga (Matteus 25:34-40; NL):
Glädje i allmänhet
Herdarna bestämmer sig för att gå till Betlehem efter att ha hört ängeln.Församlingen sjunger sedan sångerna: "Gläd dig värld, Herren är här" och "Den första Noël".
Ängeln har förkunnat goda nyheter för alla människor. Andra bibelöversättningar skriver t.ex. "Jag förkunnar dig stor glädje" eller "Jag ger dig goda nyheter som kommer att få hela folket att jubla".
Jag hörde nyligen ett samtal mellan kollegor och en av dem sa att han hade intrycket att kyrkan alltid handlar om döden. Själv gillar han att leva, som han säger, och tycker att denna dystra stämning i vissa kyrkor är märklig.
Jag hoppas att det inte är fallet för er som är här med oss. I dag handlar det om stor glädje, som vid den tidpunkten tillkännagavs för alla människor, inklusive er, för alla som är här i dag.
Vad är glädje egentligen?
Glädje är den sinnesstämning eller primära känsla som uppstår som svar på en trevlig situation eller minnet av en sådan situation. Beroende på intensiteten tar sig känslan uttryck i ett leende, ett skratt, ett glädjetjut eller en handling.
Så står det på Wikipedia (https://de.wikipedia.org/wiki/Freude), men en trevlig situation? Är det så?
Visst finns det sådan situationsbunden glädje, till exempel när man lyckas med något svårt. Eller när man får ett barn? Eller när en supporter blir glad när fotbollsklubben vinner en match. Ibland är man helt enkelt nöjd med lite.
Men glada situationer är inte tillräckligt i längden. Då lever man bara från händelse till händelse.
Vad sägs om "joie de vivre"? Det är något mer permanent. Kan det finnas något sådant? Trots alla upp- och nedgångar, som alltid finns där, skulle det vara ett i grunden positivt liv, en känsla av att bli stöttad kanske.
Men det verkar lite vagt.
Kanske kan du närma dig ämnet "glädje" från andra sidan.
Vad berövar dig glädjen? Eller vad förhindrar glädje?
Avund, otacksamhet, missnöje - det är de känslor som dyker upp i huvudet.
Du brukar känna så när du tror att någon annan bär skulden för din situation. Och kanske är det också andra människor som gör livet svårt för dig.
Men jag tror att det också till stor del är upp till dig om du tycker om det eller inte.
Jag skulle vilja titta på ett bibelställe om detta (1 Tessalonikerbrevet 5:16-18; Nya testamentet), som innehåller tre uppmaningar:
Låt oss börja med den tredje uppmaningen: "Tacka Gud i varje situation."
Jag tror inte att det är meningen att man ska tacka Gud för varje dålig erfarenhet. Det skulle också vara lite dysfunktionellt och det finns också alltför många traditionella böner i Bibeln där människor klagar till Gud över sin situation och ödesdigra händelser och till och med kastar upp sina händer. Det finns till exempel en hel bok i Bibeln som heter Klagovisor, där människor klagar och beklagar sig.
Jag tror att det handlar mer om att inte glömma bort vad man kan vara tacksam för trots alla motgångar och ödesdigra slag. Att se på Gud med tacksamhet hjälper oss genom sorg, lidande och ilska och hjälper oss att vara realistiska med oss själva även i extrema situationer. Och denna grundläggande tacksamhet hjälper oss också att övervinna avund och bli friare från den. Och det är det värt, för vi vet alla att avund kan göra en galen.
Låt oss fortsätta baklänges till den andra uppmaningen: "Sluta inte be."
Många tänker på "bön" som en ritual där man rabblar upp meningar som man lärt sig utantill. Det finns faktiskt inget sådant i Bibeln. Det finns sånger som man sjunger tillsammans som kan vara böner och det finns också två versioner av Herrens bön, som är ett slags mall för böner, en guide när man inte har orden.
Jag ser det mer som det står i Psalm 62:9; NL:
Du kan ta med allt som tynger dig och allt som gör dig glad till Gud i bön. Hitta ett tyst hörn och häll ut ditt hjärta till honom. Berätta allt för honom!
Du kan också ta det du har gjort fel, där du har sårat människor, till honom och be honom att hitta en lösning på situationen och be om styrkan att be om ursäkt.
Att hälla ut sitt hjärta till Gud kan också lösa missnöje, för när saker och ting äntligen uttalas kanske man själv också inser saker som man tidigare tenderat att förtränga.
Naturligtvis kan ni också prata med varandra i par och be till Gud tillsammans med en betrodd kristen om ni känner att ni inte klarar det på egen hand.
Och sedan kommer vi till den första uppmaningen: "Var alltid glad."
Naturligtvis handlar det inte om att förtränga de obehagliga sakerna i livet. Jag har redan sagt det och alla inser att det alltid kommer att finnas stunder av sorg och lidande, kanske till och med ilska, och det måste man ta itu med.
Men om du inte bara har en grundläggande tacksamhet utan också en grundläggande glädje, då har de svåra tiderna sin plats i livet, men de tar inte överhanden.
Och det är möjligt. Det är detta som ängeln i julberättelsen talar om när han förkunnar den stora glädjen. Genom denne Jesus Kristus, vars födelse vi firar varje år, kan vi tala med Gud som med en vän, vi kan ge honom alla våra bekymmer, våra sorger och våra glädjeämnen och vi kan också komma till honom med vårt dåliga uppförande, ja med de dåliga saker som vi tyvärr ibland gör, avsiktligt eller oavsiktligt, och han kommer att förlåta oss och tillsammans med oss slå in på en väg av förändring till det bättre.
Glädje hela vägen hem till oss
De vise männen från öster lämnar Herodes.Församlingen sjunger två verser av sången "Stjärna över Betlehem"
Vi har redan sett mycket och hört mycket om glädje. Ser du redan fram emot att vara hemma? Kanske presenterna?
Jag har varit gift i över 20 år och redan innan vi gifte oss var det klart i min frus familj att vuxna inte längre gav varandra julklappar, bortsett från makar. Det kan också vara förnuftigt, för om man vill ha något kan man bara köpa det.
Min bror och jag kom överens om att vi inte ville ha det så i min ursprungsfamilj, och vi ger alltid varandra Tinnef i julklapp. Den coolaste presenten jag någonsin har fått av honom var en elektrisk Nerf-pistol. Jag gav honom en fjärrstyrd raket förra året. Jag köpte den riktigt billigt på internet.
Jag vet att julklappar inte är kärnan i julen och det kritiseras alltid, denna kommersialism och denna översvämning av presenter. Och som en kontrast till detta sägs det alltid att julen är ett familjefirande, att det handlar om att ha gemenskap med andra, och så vidare.
Men det är inte alltid så enkelt med samhället. Det är fortfarande tradition att storfamiljer besöker varandra under julen. Personligen har jag tur, vi har det ganska bra tillsammans, men så är det nog inte i alla familjer.
Kanske är det därför som vissa människor redan är stressade när de tänker på hur de ska ta hand om alla sina släktingar och gäster under festligheterna.
Den stora glädje som ängeln lovade oss verkar inte alltid infrias.
Jag hoppas att du får en riktigt härlig julhelg, att du trivs med dina besökare och att du får presenter som gör dig glad.
Och jag hoppas att denna Jesus, vars födelsedag julen faktiskt går tillbaka till, inte kommer att släppa taget om dig. Den glädje som ängeln förkunnade då är verklig. Jesus Kristus vill ge dig den grundläggande livsglädjen och tacksamheten och bära dig genom goda och dåliga tider, i glädje, men också i sorg och lidande.
Och, särskilt under julen, utgjut ditt hjärta för honom, för han vill vara din tillflykt.
Välsignelse
Deuteronomium 4, 6, 24-26; NL