Öppna dörrar

Bara vara där man känner igen sig? Kan julen motivera oss att öppna dörrar?

Gudstjänst, , , Julmarknad Leichlingen, mer...

automatiskt översatt

Inledning

(referens till skiss) En utomjording som klagar över för få öppna dörrar...

Jag vet inte om det finns utomjordingar, jag tror inte att det är osannolikt, men jag vet inte.

En gång såg jag ett foto av jorden från Saturnus som tagits av Saturnussonden Cassini. Jorden var bara en liten prick, blekare än många av stjärnorna runt omkring den, ett dammkorn i rymden.

Du kan börja filosofera. Varför är det så mycket småsinthet här, varför ser vi inte helheten, varför samlas vi inte och löser problemen tillsammans?

Ibland har jag också sådana tankar, men på något sätt är mänskligheten inte ett "vi", åtminstone beter vi oss inte som ett sådant. Trenden verkar gå åt andra hållet, med alla som isolerar sig ännu mer i sin bubbla med likasinnade. Åtminstone är det så det verkar för mig.

Då och då finns det ett sådant övergripande uppvaknande, där plötsligt många människor håller ihop och hjälper varandra. Det fick vi uppleva här i Leichlingen efter den tragiska översvämningskatastrofen, det ömsesidiga stödet och hjälpen var fantastisk.

Men med andra ämnen, som klimatförändringar, fungerar det på något sätt inte.

Folk kallar varandra saker på sociala medier för att alla andra är dumma i huvudet. Jag överdriver lite nu, men även i en Facebookgrupp i Leichlingen - jag är äldre, Facebook - som jag följer är tonen ibland ganska hård, särskilt när det gäller heta ämnen som klimatförändringar, migration, coronavirus, kriget i Ukraina osv.

Ibland, eller ibland ofta, himlar jag också med ögonen åt uttalanden och tänker att nej, det där behöver jag inte just nu.

Ofta vill jag inte säga vad jag tycker om så spännande ämnen. Det är egentligen inte heller viktigt. Det finns inget parti, ingen regering som tar upp mina tankar och säger, jippi, vi gör så som ni tycker är rätt. Det skulle nog inte heller vara bra.

Jag skulle kunna ansluta mig till den enorma skaran av forumkommentatorer och twittrare och ibland skriver jag något i ett forum, men jag har bestämt mig för att bara skriva sådant som jag skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Jag är fortfarande en elev, men jag blir bättre.

Låsta dörrar

Låt oss återgå till öppna dörrar. Vore det inte bättre om "vi" också existerade när staden inte stod under vatten?

I julberättelsen, som den beskrivs i Bibeln, var det redan svårt med "vi" (Lukas 2, 1-7; HFA, förkortat):

Vid den här tiden beordrade kejsar Augustus att alla invånare i det romerska riket skulle registreras i skattelängder. 2 Det hade aldrig funnits en folkräkning som denna tidigare. 3 Alla måste gå till sin hemstad för att registreras där. 4 Så Josef reste från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids födelseort. Han var nämligen ättling till David och kom från Betlehem. 5 Där måste Josef skriva in sig tillsammans med sin fästmö Maria, som väntade barn. 6 I Betlehem var det dags för Maria att föda. 7 Hon födde sitt första barn, en son. Hon lindade honom i svepande kläder och lade honom i en krubba i stallet, eftersom de inte hade något rum i värdshuset.

De var tvungna att ge sig ut på en resa som de inte ville göra, för vem vill ge sig ut på en sådan resa när man är höggravid på grund av en folkräkning? Men de hade inget val och när de kom fram fanns det inget rum, ingen öppen dörr för dem.

Kanske var staden så full att alla rum redan var upptagna av liknande behövande människor, men jag misstänker snarare att dessa främlingar, som nu reste från alla håll på grund av dessa impopulära romerska skattelistor, ändå inte var välkomna ur lokalbefolkningens synvinkel.

Det fanns inget "vi", människor föredrog att hålla sig för sig själva och hoppades att dessa främlingar snart skulle försvinna igen.

De hade redan mycket gemensamt, eftersom nästan ingen gillade de romerska ockupanterna. Men då som nu föredrar vi att stanna i vår bekanta krets, i vår bekanta bubbla.

Öppna dörrar

I kyrkan på Bibelns tid var detta uppenbarligen också ibland ett problem.

Det finns ett avsnitt i Bibeln där man först funderar över hur människor som lever med Jesus Kristus skall bete sig.

Det handlar om att kasta bort livet på andras bekostnad, ohämmat beteende, girighet, okontrollerade vredesutbrott, att ljuga för varandra osv. Och det är möjligt att slå in på en sådan väg av förändring.

Detta avsnitt leder först in på meningen (Kolosserbrevet 3:10; NT):

Ni har blivit nya människor som ständigt förnyas. På så sätt motsvarar ni mer och mer den bild som Skaparen redan ser i er.

Det är en process som inte fungerar av sig själv utan kommer från Gud och jag inser personligen att jag fortfarande har en lång väg kvar att gå.

Och sedan kommer de öppna dörrarna igen (utdrag ur Kolosserbrevet 3:11; HFA):

Då är det oviktigt om en person är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, om han kommer från en annan kultur eller från ett nomadfolk, ... Det enda som betyder något är Kristus, som lever i alla.

Det verkar som om människor huvudsakligen stannade i sin egen kulturella miljö och hade reservationer och fördomar om andra, precis som många människor idag huvudsakligen stannar i sin egen bubbla.

För kyrkan på den tiden var det viktigt att människor lämnade sina trångsynta åsikter bakom sig och öppnade sig för andra människor som de kanske annars inte hade så mycket att göra med. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån, vilken bakgrund du har.

Kanske behöver vi också förändras personligen, som beskrivits tidigare, för att bli öppna för andra människor. Naturligtvis är det bekanta alltid bekvämare, och det är naturligtvis bekvämare i komfortzonen än utanför den.

Jesus öppna dörr

Personligen kan jag inte göra det på egen hand. Och det är därför jag reser med Jesus Kristus. Han har alltid en öppen dörr och Jesus själv uttrycker det på detta sätt i en bibelvers (Matteus 11: 28.29; NT):

28 Kom till mig, alla ni som är oroliga och tyngda av bördor. Hos mig skall ni finna vila. 29 Underkasta er mig och lär av mig. För jag är vänlig och redo att tjäna av hela mitt hjärta. Då kommer friden in i era liv.

Denna vers handlar inte om kyrkan, utan om personlig kontakt från Jesus Kristus till människan. Detta kan vara början på en positiv förändring.

Som barn knuffades han ut i stallet, men som den uppståndne bjuder han in var och en av oss. Och jag skulle vilja att ni minns detta när ni hör talas om Jesus Kristus i juletid.

Sammanfattning

Låt mig sammanfatta: