Inledning
Idag skulle jag vilja börja med ett så kallat fun fact, dvs. värdelös kunskap, men på något sätt roligt.
Vet du vilket läkemedel som har gjort mest för artbevarande? Med andra ord, för skyddet av utrotningshotade arter? Du kommer aldrig att få veta det om du inte har hört det någonstans.
Det är Viagra. Det faktum att detta läkemedel verkligen fungerar mot erektil dysfunktion hos män har minskat efterfrågan på så kallade traditionella afrodisiakum som ormblod och noshörningshornspulver och färre sällsynta djur bearbetas till sexuella förstärkningsmedel.
I slutändan är dessa så kallade traditionella läkemedel faktiskt bara baserade på vidskepelse och har därför ingen effekt utöver placeboeffekten.
Placeboeffekt, kort förklarat, innebär att ett läkemedel utan aktiva ingredienser fortfarande kan fungera om patienten eller läkaren som administrerar det tror att det kommer att fungera. Denna placeboeffekt har dock också sina gränser och detta har också bevisats i studier på Viagra.
Denna placeboeffekt har bekymrat mig lite. Det finns två mausoleer i Iran (i Mashad och Ghom) som besöks av miljontals pilgrimer varje år. De troende söker helande genom att kyssa metallstavarna framför helgedomarna (se https://de.wikipedia.org/wiki/COVID-19-Pandemie_im_Iran). Detta har praktiserats i årtionden, tills nu, och här ställdes de religiösa myndigheterna inför ett problem. Det shiitiska prästerskapet har alltid proklamerat att helande kan hittas där. Och nu verkar corona vara starkare.
Situationen är likartad med olika pilgrimsfärder i den katolska världen. Många pilgrimsfärder har tidigare anordnats för att hjälpa till att övervinna kriser och epidemier. Och nu måste de ställas in på grund av coronaviruset. I Lourdes, där många tror att man kan bli helad genom att bada i källvatten och tro på Maria, har baden också stängts. Det finns redan en namninsamling för att öppna baden igen (se https://www.katholisch.de/artikel/24712-wegen-coronavirus-lourdes-schliesst-pilgerbecken):
Där står att katoliker över hela världen är "chockade och upprörda". Det har aldrig förekommit någon infektion i bassängerna. Även om du skulle bada i samma bassäng i Lourdes som någon som är smittad av coronaviruset, skulle det inte finnas någon infektion, "eftersom bassängerna inte är platser för synd, utan för tro". Det är tron, inte medicinen, som gör mirakel möjliga. Den som fruktar att bassängerna i Lourdes utgör en smittorisk "förnekar Guds kraft och Jungfru Marias löfte och därmed betydelsen av Lourdes".
Jag tror att coronaviruset tvingar troende att ompröva vissa aspekter av sin tro. I frikyrkovärlden finns det inga sådana (jag är lite respektlös) "magiska" platser. Det finns ingen baptistkälla och man blir inte frisk av att besöka Johann Gerhard Onckens grav. Jag tror inte heller att Bibeln erbjuder något sådant.
Vår församlingssal är inte en magisk plats, men vi måste fundera på hur vi fortsätter med gudstjänsten. Vi behöver i grunden gemenskapen i gudstjänsten, vilket i grunden är bra för oss. Men det är ändå svårt: Är det liten tro om man är rädd för att gudstjänstbesökarna ska smittas av viruset? Eller är det dumdristigt att helt enkelt träffas nu som förr, som Jesus i öknen, där Satan lyfter upp honom på templet och säger: "Kasta dig ner, inget kommer att hända dig"?
Jag har inget svar ännu och känner mig fortfarande väldigt osäker på det.
Men jag är säker på att Gud fortfarande utför mirakel i dag, men vi kan inte tvinga fram dem och det finns ingen automatisk mekanism för dem. Vi kan be och Gud besvarar böner.
Den förlamade mannen vid dammen
Nu skulle jag vilja titta på en bibeltext tillsammans med dig och det finns verkligen en slags "magisk plats" (Joh 5:1-9; NL):
och väntade på en viss rörelse i vattnet, för då och då kom en Herrens ängel och rörde vattnet. Och den som först klev i vattnet blev helad.
5 En av männen som låg där hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 När Jesus såg honom och fick veta hur länge han hade varit sjuk frågade han honom: "Vill du bli frisk?" 7 "Herre, jag kan inte", sade den sjuke mannen, "för jag har ingen som kan bära mig ner i bassängen när vattnet rör sig. Medan jag fortfarande försöker komma i, kommer någon annan redan i före mig." 8 Jesus sade till honom: "Stå upp, ta din matta och gå!" 9 På ett ögonblick var mannen helad! Han rullade upp mattan och började gå omkring.
Så finns det trots allt sådana magiska platser? Jag vet faktiskt inte exakt hur allvarligt jag ska ta denna vers 4 med ängeln, eftersom du förmodligen bara hittar den i din bibel i en fotnot med kommentaren "vissa manuskript lägger till".
För mig stämmer det inte riktigt med resten av Bibeln, men å andra sidan stämmer inte Gud överens med min uppfattning om hur han ska vara, så det är fullt möjligt. Men då måste det också vara mätbart om man vill hävda en sådan övernaturlig, gudomlig helande kraft för platser idag. Den första personen som klev i vattnet efter att det hade flyttats blev helad. Det kan faktiskt lätt mätas och bevisas. Och det faktum att många sjuka människor stannade kvar och väntade där tyder starkt på att helande ägde rum efter att vattnet flyttats.
För budskapet i denna text är det faktiskt inte viktigt om denna vattenrörelse verkligen har en helande kraft eller inte.
Hur såg situationen ut? Massor av sjuka människor satt i läger i dessa hallar och väntade. Och jag tror att en del av dem hade väntat ganska länge. Vad hände när vattnet började röra på sig? Förmodligen blev det knuffar och knuffar för att komma först och de starkaste klarade sig, medan de mer hjälplösa fick vänta i kulisserna.
Patienten bekräftar detta: det fanns alltid någon där före honom. Han var alltid för kort och alltid för sen. Det fanns en lösning på hans problem, men han var oförmögen att utnyttja den. Det är lite av en bild för livsstilen "varje människa skapar sitt eget öde". Man skulle ju kunna tro att om man anstränger sig så kan man få ordning på sitt liv.
Nej, det behöver inte vara så. Jag vill inte prata om lathet, men ibland blir det inte rätt, även om det borde fungera på något sätt.
Det verkar som om den förlamade mannen kunde ha botats av vattnet, men han klarade inte av det. Vem vet hur länge han hade legat där och hur ofta vattnet hade flyttats!
Den första fråga som Jesus ställer till den förlamade mannen är en fråga som han redan har ställt till andra människor i Bibeln:
"Vill du bli bättre?"
"Eller har du funnit dig i din situation på ett sådant sätt att du är ganska nöjd med ditt klagande?" Naturligtvis sa Jesus inte det, men jag kan tänka mig att Jesus med den första frågan ville få den förlamade mannen att tänka på den outtalade andra frågan.
Den förlamade personen svarar med "Jag kan inte". Han vill, men han kan inte göra det.
Och sedan kommer det tragiska efterordet "Jag har ingen".
Kan vi klara av att leva gemenskap i församlingen på ett sådant sätt att ingen behöver säga: "Jag har ingen"? Det är verkligen ett mål för vår gemenskap.
Men den förlamade är helt enkelt fixerad vid den magiska platsen, precis som metallstavarna i mausoleerna i Iran, precis som källan i Lourdes, som enligt Wikipedia är vanligt källvatten, och många andra platser dit människor vallfärdar för att få hjälp.
Jesus är inte alls intresserad av vattnet. Han kunde ha hjälpt honom att bli den förste att gå in i det rörliga vattnet, eller så kunde han ha rört vattnet med sin gudomliga kraft.
Men Jesus hjälper honom så här, bara så där, oavsett den lösning som den förlamade mannen förmodligen har klamrat sig fast vid i många år. Jesus behöver inte dessa magiska platser och ritualer, han kan hjälpa bara så där.
Frågor förblir obesvarade i denna text. Varför botade inte Jesus helt enkelt alla? Det fanns många sjuka människor. Jag kan inte svara på det, men det visar mig att vi inte kan instrumentalisera Jesus enligt devisen, om jag gör si och så eller om jag befinner mig på en viss plats, då blir jag helad. Det fungerar bara inte på det sättet.
Men Jesus inleder en dialog med den förlamade mannen och jag är säker på att han också vill inleda en dialog med var och en av oss: Vill vi ha förändring i våra liv? Förändring till det bättre? Vad är det som hindrar oss personligen från att göra en sådan förbättring? Och Jesus kan gå helt andra vägar med oss än vi föreställer oss.
Sammanfattning
- Vidskepelse hjälper inte utöver placeboeffekten. Detta gäller även "magiska" platser, vilket har blivit tydligt för oss under coronapandemin.
- Personligen har jag ännu inte något svar på frågan om hur vi ska fortsätta att hålla gudstjänster i Corona-Zeiter.
- Den förlamade mannen i bibeltexten sökte frälsning på den "magiska" platsen där det verkligen fanns hjälp att få. Han lyckades dock inte hjälpa sig själv.
- Jesus frågar honom om han vill bli frisk, och det vill han säkert, men han tänker bara på vägen över det rörliga vattnet. Och han säger att han inte har någon.
- Jesus är inte bunden av våra idéer, han kan hjälpa till på ett helt annat sätt. Och han vill inleda en personlig dialog med oss och hjälpa oss att förändras till det bättre.