Krig

Inledning

Har du hört talas om det öppna brevet från 28 kändisar som publicerades på webbplatsen för tidningen "Emma"?

Undertecknarna av detta öppna brev uppmanar den tyska förbundskanslern att inte leverera tunga vapen till Ukraina.

Detta brev går för närvarande igenom alla åsiktsbubblor, liknande det som hände med Corona. Det blev plötsligt splittringar i grupper och familjer där man aldrig hade kunnat förvänta sig det och nu verkar det hända igen.

Dessa kändisar är hemma i helt olika bubblor och de har olika yrken, från konstnärer till journalister, advokater och även forskare.

Alice Schwarzer och Dieter Nuhr har till exempel skrivit under och de har inget mer med varandra att göra.

Vad står det i detta brev? Varför orsakar det en sådan storm i medievärlden?

(https://www.emma.de/artikel/offener-brief-bundeskanzler-scholz-339463)

Utdrag:

Vi delar domen om den ryska aggressionen som ett brott mot den grundläggande normen i internationell rätt. Vi delar också övertygelsen att det finns en principiell politisk och moralisk skyldighet att inte dra sig tillbaka från aggressivt våld utan att slå tillbaka.
Men allt som kan härledas ur detta har gränser i andra föreskrifter för politisk etik. Vi är övertygade om att två sådana gränslinjer nu har nåtts: För det första, det kategoriska förbudet mot att acceptera en uppenbar risk för upptrappning av detta krig till en kärnvapenkonflikt. Leveransen av stora mängder tunga vapen skulle dock kunna göra Tyskland självt till en part i kriget. Och ett ryskt motangrepp skulle då kunna utlösa det ömsesidiga biståndsfallet enligt Nato-fördraget och därmed den omedelbara risken för ett världskrig. Den andra gränslinjen är graden av förstörelse och mänskligt lidande bland den ukrainska civilbefolkningen. Även berättigat motstånd mot en angripare står vid någon tidpunkt i outhärdlig disproportion till detta.
Vi varnar för ett dubbelt fel: För det första att ansvaret för risken för eskalering till kärnvapenkonflikt enbart ligger hos den ursprungliga angriparen och inte också hos dem som med öppna ögon ger honom ett motiv att agera på ett eventuellt brottsligt
sätt.
Och för det andra, att beslutet om det moraliska ansvaret för den ytterligare "kostnaden" i människoliv bland den ukrainska civilbefolkningen uteslutande faller inom deras regerings behörighet. Moraliskt bindande normer är universella till sin natur

Läsarbrevsforumen i de olika tidningar som har skrivit en artikel om detta brev surrar verkligen för tillfället.

Det finns allt från naivitet till berättigad oro i omdömena, men de som stöder detta brev verkar vara i minoritet.

Jag tycker inte heller att denna fråga är lätt och har funderat på hur man skall bedöma kriget och vapenleveranserna, särskilt som kristen?

För 100 år sedan fanns det fortfarande människor som kallade sig kristna och som välsignade vapen. Det känns fel för mig i dag. Eller tyska kristna bad för seger i första världskriget. Många franska kristna gjorde förmodligen detsamma, men det kan naturligtvis inte vara rätt.

Krig i Gamla testamentet

Vi hittar en hel del krig som beskrivs i Bibeln i Gamla testamentet. De var en del av verkligheten i människors liv på den tiden. Det fanns till och med enstaka krig som Gud beordrade, men jag tror att vi måste se det i sammanhanget med människorna på den tiden. Det är likadant med djuroffren. Dessa beordrades av Gud (det står mycket om detta i Första Moseboken) för att göra principen om synd och Guds förlåtelse tydlig för människorna i deras förståelse vid den tiden.

Detta beskrivs så vackert i Hebreerbrevet (Hebreerbrevet 10:1-4; NL):

1 Så lagen förde bara en skugga av vad som skulle komma, inte verkligheten av himmelska varor. Offren upprepades år efter år, men de kunde inte ge perfekt rening till dem som kom för att tillbe. 2 Om så hade varit fallet skulle det inte ha behövts några fler offer, för offrarna skulle ha blivit renade en gång för alla, och de skulle ha haft ett rent samvete. 3 Men motsatsen hände. De årliga offren påminde dem om deras synder år efter år. 4 Ty blod från tjurar och getter kan inte ta bort synder.

Det rätta offret är Jesus Kristus, som beskrivs i vers 10:

Och Gud vill att vi ska bli helgade genom offret av Jesu Kristi kropp en gång för alla.

Det är det rätta offret för syndernas förlåtelse, djuroffren var bara en suddig symbol för det.

Det är samma sak med krigen i Gamla testamentet. Gud, som redan nämnts, använde sig ibland av dem eftersom människor inte visste något annat sätt, men egentligen vill Gud inte ha krig och krigsbeskrivningarna från Gamla Testamentet kan tjäna oss som bilder för vår vardagliga kamp, i kampen mot förförelse eller frestelse, i kampen mot att inte handla elakt mot andra, etc.

Hela Gamla testamentet är en bilderbok för oss idag med sanna berättelser att lära av.

Men även i Gamla testamentet finns det redan universella uttalanden om många saker, även om krig, t.ex. i Mika 4, 1-4; där en framtida, ny värld beskrivs:

1 Men i de sista dagarna kommer Tempelberget att överträffa alla andra berg i storlek och höjd. Då kommer människor från alla nationer att flockas till det. 2 Många nationer kommer att ge sig av och ropa till varandra: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till templet för Israels Gud. Där skall han lära oss sina vägar, så att vi kan leva så som han vill att vi skall leva." Ty Herren skall sända ut sina instruktioner från Sion och sitt ord från Jerusalem. 3 Då skall han vara domare över många folk och ge rättvisa åt mäktiga nationer, hur långt borta de än är. Då skall de smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till pennknivar. Ingen nation ska längre angripa en annan nation, och ingen ska lära sig att föra krig. 4 Var och en skall sitta ostörd i sin vingård och under sitt fikonträd, för det kommer inte längre att finnas något att vara rädd för. Detta är vad Herren den Allsmäktige har sagt!

När denna framtid kommer vet jag inte, men du kan se att krig inte är en del av Guds nya värld. Det är inte en del av Guds verkliga plan och syfte.

Krig idag

Men trots detta har det alltid funnits krig och det finns fortfarande krig idag och i Bibeln beskrivs det ganska nyktert på vissa ställen.

I Predikaren 3 finns det till exempel en passage som börjar med påståendet "Det finns en tid för allt", där alla möjliga vardagliga saker listas och i v.8 står det:

Det finns en tid för att älska såväl som för att hata. Krig har sin tid, liksom fred.

Egentligen vill vi inte att krig skall vara en vardaglig företeelse. Vi har levt här i de välsignades land utan krig i över 75 år, så mycket att vi nästan inte längre märker det.

Men under den tiden har det alltid varit krig, till och med här på vår tröskel i det forna Jugoslavien, men på något sätt var det inte här.

Och nu hotas vi till och med indirekt. Och många människor är rädda för att dras in i kriget.

För åtta år sedan höll jag en predikan på temat "krig" och visade bilder på gravfältet vid Verdun i Frankrike. Ni känner säkert igen detta gravfält från TV.

Krig är sådan skit, så många unga människor som dör i det, för vad, frågar man sig!

Men krig är inte ett spel som till exempel "Risk", där människor träffas i förväg och bestämmer: "Nu ska vi leka krig."

Nej, det är ofta så att en armé invaderar ett annat land, och armén i det invaderade landet slår tillbaka. Och i ett sådant scenario kommer man ingenstans med generella uttalanden som "Slut fred utan vapen" eller "Föreställ dig att det är krig och ingen går dit." eller "De måste lösa sin konflikt fredligt." inte riktigt någonstans.

Vissa människor kanske känner sig mer som Psalm 68:31; NL

Straffa de fientliga nationerna - det vilda djuret som lurar i vassen, och skaran av prinsar och nationernas ledare. Förödmjuka dem som kräver tribut av oss. Skingra de nationer som njuter av krig.

Psalmerna är personliga böner och sånger och innehåller ofta mycket personliga känslor, som du kan höra här.

Naturligtvis påminde denna vers mig också om kriget i Ukraina. Men "Skingra de nationer som har lust till krig"? Är det inte alltid bara en liten grupp härskare som vill ha krig och de stackars ädla människorna som inte vill det?

Jag vet inte, men jag hoppas det. Det skulle vara dumt om 145 miljoner ryssar tyckte om krig.

I ett krig ingår alltid soldater, och soldater som kommer tillbaka från krig talar sällan positivt om vad de upplevde där.

I Nya testamentet nämns också soldater i förbigående. Till exempel när olika människor frågar Johannes Döparen vad de ska göra, nämns också romerska soldater (Lukas 3:14; NL):

"Och vad skall vi göra?" frågade några soldater. Johannes svarade: "Var inte rövare och utpressare. Var nöjda med er lön."

Han säger inte här: kasta era vapen och desertera, utan håll er anständiga inom ramen för ert jobb. Men jag kan redan föreställa mig scenarier där det är rätt att desertera.

Under andra världskriget utfördes det systematiska mördandet av judar i det ockuperade Sovjetunionen av insatsstyrkor från den nazistiska säkerhetstjänsten, ofta i samarbete med Wehrmacht. Och om enskilda soldater hade deserterat på grund av detta skulle jag ha full förståelse för det.

Men det är fortfarande svårt att bedöma allt detta. Låt oss återvända till detta öppna brev. Det finns i huvudsak två argument där.

För det första att man genom att leverera vapen ger den ursprungliga angriparen ett motiv att agera brottsligt.

För mig verkar detta argument absurt eftersom angriparen ändå gör vad han vill. Han verkar inte vara öppen för förhandlingar, t.ex. har han alltid tidigare förnekat att det kommer att ske en invasion av Ukraina.

Och det andra argumentet är att det ukrainska motståndet kommer att öka antalet civila offer bortom alla mått. Men enligt nuvarande kunskap mördades civila av ockupationsstyrkorna i vissa städer som var under rysk ockupation under en tid, t.ex. Bushta. Ännu mer motstånd hade kanske kunnat förhindra offren.

Naturligtvis måste det stå klart för er att mitt omdöme om denna skrivelse och om denna aktuella situation inte är värt mycket, eftersom jag inte heller har några djupare kunskaper utan bara vet vad som skrivs i medierna och gör mina bedömningar av det.

Vad betyder kriget för oss?

Jag kan tänka mig tre nivåer av betydelse för oss.

Bön

Det första och viktigaste är att vi ber för situationen, eftersom bara den allsmäktige Guden kan göra något åt den. Men vad ska vi be för?

För fred? Vilken typ av fred? En segerrik fred för Ryssland, en kompromiss mellan angripare och invaderad? En kompromiss mellan förövare och offer? Det låter konstigt.

För en seger för Ukraina? Ja, jag sympatiserar med det, naturligtvis, eftersom förövare och offer verkar ganska tydliga för mig i den här konflikten.

Men jag känner mig fortfarande överväldigad av situationen, men Gud ser vårt hjärta och tittar på våra motiv och förstår hur vi menar det.

I min personliga överväldigande situation har jag kommit fram till tre punkter som jag skulle vilja be för:

För att så få människor som möjligt ska förlora sina liv.
Att så få människor som möjligt förlorar sin frihet.
Att så få människor som möjligt förlorar sina hem.

Praktisk hjälp

Den andra nivån av betydelse för oss är praktisk hjälp. Det kommer många flyktingar från Ukraina till vårt land och det är viktigt att välkomna dem och hjälpa dem.

Jag tycker också att det är bra att vårt land gör mycket och vi kan också delta, beroende på vad Gud lägger på varje persons hjärta.

Att lära oss något för oss själva

Och sedan innebär det också att vi försöker lära oss något för oss själva.

Ödmjukhet

En punkt är ödmjukhet inför andra åsikter. Jag har redan sagt att jag inte tycker att argumenten i detta öppna brev är giltiga, jag tycker faktiskt att de är uppenbart felaktiga i mina ögon och det är redan farligt. Vi lever i en tid där grupper av människor kallar varandra namn, att de är uppenbart fel, idioter, sov får, vakna upp. Vi har för länge sedan kommit till en sådan nivå i vårt samhälle.

I 1 Peter 5:5, ELB står det:

Men klä er alla i ödmjukhet ⟨i ert umgänge⟩ med varandra! För "Gud står emot de stolta, men ger nåd åt de ödmjuka".

Och ödmjukhet innebär att man erkänner att man också kan ha fel och att man inte betraktar den oliktänkande som en idiot.

Det är här vi bör skilja oss från världen utanför.

Krig inom oss

Men krig kan också få oss att inse att orsakerna inte är långt borta (Jak 4:1-3; NL):

1 Vad är det som orsakar krigen och stridigheterna bland er? Är det inte de många lustarna som krigar inom er? 2 Ni begär och har ingenting; ni planerar och dödar och får ingenting. Ni är avundsjuka på vad andra har och inte kan få, så ni slåss och grälar för att ta det ifrån dem. Men ni saknar det ni vill ha så mycket eftersom ni inte ber Gud om det. 3 Och även om ni ber om det får ni det inte eftersom ni ber av fel skäl och bara söker er egen njutning.

Vi har insett att det är så och att vi behöver förlåtelse och det är därför vi har blivit kristna.

Låt oss be att vi å ena sidan får en realistisk bild av oss själva och att vi å andra sidan alltid kommer att kunna hantera varandra i fred och kärlek.

Sammanfattning

Jag sammanfattar.

Vi tittade på detta öppna brev som en början, som i huvudsak varnar för kärnvapenkrig och civila offer genom motstånd mot angriparen. Idag handlade det om krig.
Vi tittade grovt på krigen i Gamla testamentet och hur de inte är modeller för våra handlingar, utan snarare bilder att lära av. Gud vill faktiskt inte ha krig, vilket klargjordes i Mika 4:1-4 ("svärd till plogbillar, spjut till beskärningsknivar").
Krig idag är tyvärr fortfarande vardagsmat, även om det är fruktansvärt. Jag har kortfattat tagit upp vad som sägs i det öppna brevet, men du får gärna göra dina egna reflektioner kring detta, liksom naturligtvis kring resten av predikan.
Vilken betydelse har kriget för oss idag?

Låt oss be för situationen i Ukraina, att så få människor som möjligt förlorar sina liv, sin frihet och sina hem.
Praktisk hjälp till de ukrainska flyktingarna behövs.
Vi kan också lära oss av detta:

Ödmjukhet inför andra åsikter. Även om andra har fel i våra ögon kan vi fortfarande ha fel.
oss se att vi är annorlunda här än i världen utanför.
Krig kommer från begäret inom oss (Jakob 4:1-3).